Tro mig, jag försöker att vara stark - men just nu känns det som jag är två sekunder ifrån att bryta ihop. Men jag ska inte - orkar bara inte. Istället ska jag försöka göra detta korta ögonblick till ett bra och positivt ögonblick. Kommer kännas som fem minuter. Inga mer roliga, konstiga, fantastiska, festliga ögonblick igen. Positiv var ordet ja.. Det finns inte ens ord för hur mycket jag kommer att sakna dig. Dessa tre år har bara runnit iväg. Men fan va roligt vi har haft det ändå. Att vi har stått ut med varandra så länge, du i alla fall. Klockan bara tickar och snart är det roliga slut - det kommer att bli så otroligt tomt utan dig - vem ska vara min äckligt positiva sida nu?
Detta var några rader som jag skrev ner igår innan jag skulle träffa Bita nere på stan för att säga hej då - en sista gång. Det var riktigt jobbigt kan jag lova. Vi gick till Paus och fikade, satt och snackade en hel del om den kommande terminen. Mest angående min kommande termin. Sen följde jag med Bita till hennes lägenhet och träffade hennes föräldrar. Har nog aldrig sett den lägenheten så städad. När det var dags att lämna lägnheten började Bita gråta vilket resulterade i att jag bröt ihop - hennes mamma också. Men det kändes skönt att bara få släppa ut allt - det tar på krafterna att försöka vara stark. Efteråt blev jag medbjuden på mat och sen var det dags för ett sista "hej då".
Allt har gått bra än så länge - känns dock lite tomt och ibland hårt när man tänker och gör vissa saker. Men snart ses vi igen. Om två månader åker jag ner till Sthlm och två månader efter det tar vi examen så då hoppas jag att Bita och My kommer upp hit och bor hos mig i några dagar! Ni ser: Jag kan tänka positiv!
XOXO
